Det där med söner alltså. Så fina, men gudarna ska veta att de kan verkligen fresta ens mammahjärta till gränsen ibland. En tonåring och mini tweenie som kan det där med att sura. Och den här lilla lillprins Bus är min bebis, min sista bebis, min minsting och han som tydligen kommer undan med allt sen dag ett.
hallå hallå!
Sitter här med en huvudvärk som känns som om själva djävulen knackar på helvetetsportar och ögonlock tunga som brunnslock. Kan tänkas vara så att jag är påväg att bli sjuk eller att jag bara har självömkansfest för mig själv igen. Lyssnar på Mörbyligan också. Mörbyligan alltså, hur längesen var det man sjungde med i dom texterna? Evigheter sen. Vet att jag lyssnade på deras cd nere hos min bror ( hade ju inga sådana moderniteter på mitt rum just då) i källaren. Skivan var hans flickväns och jag vet att jag tyckte den var skitcool och texterna tänkvärda och intressanta. Kan man vart sexton typ? Livet går fort, väldigt fort.
ha en fortsatt trevlig natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar