LÖSHÅR & SLUT PÅ BEBISTID

Där står jag och suktar efter att ha långt hår, men får nöja mig med löshårs clip in. Och eftersom jag är så usel på att få till det utan att det ser riktigt bedrövligt ut så blir det att jag sätter i det ett par minuter för att sedan plocka ur det igen. Jag drömmer vidare om det perfekta håret medans jag borstar mitt stackars korta och tunna hår och inser mitt i allt hur sjukt jobbigt det är att borsta långt hår och är det något som är förbaskat tråkigt så är det att borsta håret. Gäller att hitta det positiva i det negativa. 

Tjena tjena!

Idag har jag börjat dagen med att prata i sömnen (japp någon var road när jag svara i min "mobil" när hans väckarklocka gick igång), solat, grävt, skjutsat barn, solat, grävt, hämtat barn, varit i stallet, grävt, varit på en pw med en fin vän, blev dyngsur av ösregnet på pw:n, betalt räkningar, gått till affären med bröderna och ätit för mycket choklad. Så såg min dag ut på ett ungefär. Nu sover två kusiner över här och barnen roar sig hej vilt.  

Nu ska jag gå upp och krypa ner i sängen och se klart Barnmorskorna i East End. Trevlig serie det där, dock inte barnafödandet då jag får rysningar i hela kroppen och undrar om jag verkligen gjort det där tre gånger. Har liksom förträngt allt. Jag vet ju att det är tre magiska upplevelser och inget jag hade varit utan, men känns mer som en påhittad historia än en upplevd nuförtiden. Konstigt. Det jag vet är att där är jag färdig och jag har ingen som helst lust att göra om det. Fast bebisgos är ju så mysigt. Och jag gillade verkligen att gå hemma med en liten bebis och bara vara. Fast jag gillar ju mitt liv rätt bra nu med. Alla perioder är bra, på olika sätt. Tur att jag har min lilla bebis kvar som ropar på mig och vill ha kramar. Som jag kan bära och ge tusen pussar utan att han skäms. Som vill gosa ner sig i sängen och säger att jag är bästaste mamman i hela världen. Som håller mig i handen. Som ännu inte slutat tro på tomten, tandféen och magiska varelser. Som är sådär oskyldigt liten trots att han låter som en liten tweenie ibland. Som nu snart börjar skolan och troligtvis snart slutar med allt ovanstående. Liten är snart stor och min bebis är inte bebis längre. Innebär det att jag inte är ung mamma längre utan snarare medelålders? Sanningen kommer med en käftsmäll ibland. 

kram på er