EN SOCIAL DAG & SKOR FÖRSTÅS

Om jag fick bestämma precis allt själv (oftast får jag ju det) så skulle mina skor och klänningar stå för inredningen. För mig är dom helt perfekta och bär på många minnen, bra eller dåliga, men helt klart minnen jag kommer behålla vare sig jag vill eller inte. Och dom inger mig hopp. Hopp om många trevliga tider som ska komma. Två par har jag inte använt utanför huset. Ett par inköptes i London då jag kände mig extra färgglad tydligen då jag också kom hem med en alltför kort paljettklänning i regnbågens alla färger. Passar helt ypperligt in på maskerader eller pridefestivaler, om jag nu skulle få för mig att besöka några. Ett par har jag använt så mycket att jag nästan chockar mig själv. Ett par är snygga som tusan, men har kilklackar som är helt omöjliga att dansa i. Och ett par är så fina att jag bara vill krama om dom och aldrig släppa taget. Fast nu är dom nerstoppade i skolådorna tills min wic är klar och sen kan vi vara together forever liksom.

Hallojsan!

Idag har varit en stressig/jobbig dag. Började med jobb några timmar för att sen skynda mig hem då kaninen Simba hade rymt. Och rymt hade han minsann. Bitit sönder nätet och skuttat ut på nya äventyr. Trött på hundar som ständigt skäller ut han och katter som övervakar honom på morgonen. Han hade helt enkel fått nog den stackaren. En mycket ledsen flicka lämnades kvar, kvar att sörja. Sörja för kanin som äntligen kom och sörja för att han nu var borta. Bort försvann drömmen om en kanin. Drömmen hon fick med Simba. Om en en kort dröm. En kort dröm som blev verklighet en stund. Och det gjorde ont att se tårarna och försöka att förklara att han har det bra där ute i friheten. Att han är stor. Att han inte blir uppäten, överkörd eller annat hemskt. Svårt att förklara med gråten i halsen. Svårt att förklara saker som man inte helt tror på, men man måste försöka tro på det. Så nu hoppas vi på mirakel. Mirakel om att en Simba kommer tillbaka. Inte för min skull utan för hennes, för hennes hjärta och för honom. 

Så det var jobb, hopplöshet, skolavslutning i Töreboda, student i Tibro och skulle avslutas med god mat och tårta hemma i Karlsborg, men då var vi dödens trötta och fick avstå tyvärr. Varför ska allt alltid hamna på samma dag? 

ajöken