Det blir så himla bra när jag förstorar mina mobilbilder här på bloggen för då får man en lagom suddig bild som inte visar dom där trevliga detaljerna. Ni vet, åldern, tonårshyn och glåmigheten eller bara det självgoda leendet.
Har för övrigt fått bevis på att jag ännu en gång har missbrukat bröd igen. Förra veckan hade mina relativt nya och aningens förstora (tydligen inte längre) chinos gått sönder på båda bakfickorna och mina arbetsjeans följde också på deras linje, men gjorde ett avsteg genom att bara gå sönder på en sida, så snällt, och slutligen så passar mina tjockisjeans tydligen perfekt. Say no more.
Bara för att tillägga på mitt tidigare så trista inlägg så har jag ingen musik på spotify att repeata ihjäl och inga ljudböcker intresserar mig längre. Har nog sju stycken påbörjade som jag har lika stor lust till att lyssna klart på som jag har lust till att rensa avloppet i källaren... igen. Anar jag att cellerna i min kropp lider av håglöshet eller har dom bara gett upp och ställt sig i kön på arbetsförmedlingen för att hoppa på nästa bästa människa som inger lite mer hopp. Det är så man skäms för sitt eget inre. De kan väl inte bara ge upp för jag är i en liten formsvacka, va? va? Dom kommer definitivt inte få något jäkla A av mig när denna terminen är slut. Jag har inte märkt någon form av entusiast, framåtanda eller energiskt intresse på länge. Knappt godkänt ligger dom på nu och jag känner på mig att jag kommer att bli besviken.
synes på er och jag ska nu gå ut och hämta min solstolsdyna och se om hårmonstret klarar att ta bra initiativ i två minuter eller om hon får fortsatt husarrest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar