Tavlan är äntligen uppe på väggen. Att det kan vara så komplicerat att hämta en hammare och spika i en spik ibland.
Känner mig så trött (ovanligt) och kan liksom inte få ur den där tröttheten ur ögonen hur jag än försöker, men det är onsdag idag och då är det bara två morgonar kvar med alarmklocka. Så skönt. Igår hittade jag mina gamla dagböcker och det var en sådan trevlig läsning. Sextonår liksom. Nä det var ingen trevlig läsning. Det var mycket kärleksförklaringar, humörförändringar och pinsamheter. Sen får inte komma i orätta händer om vi säger så. Dock kan det vara bra att spara och läsa nu när tonårstiden kommer till barnen och förstå att det inte är lätt det där med allt vad livet innebär när man är i brytningstiden mellan barn och vuxen. Så bäst att lägga tillbaka den till en safe spot och låta den vila tills den behövs.
Var ute med dogsen i skogen igår och jag bara måste säga, trots att jag tycker annorlunda ibland, att snön gör allt så himla vackert. Man blir liksom trollbunden när man går där och pulsar i decimetersnö och ser grenar som böjer sig ner och omfamnar stigen. Det känns som en hemlig gång mitt i skogen som kommer utmynna i ett vackert sagoland där ett slott ligger och tronar. Nu gör det ju inte det, men vackert som tusan är det. Hundarna verkligen älskar snön. Maja rullar sig som en galning och Smilla hon är som ett muskelpaket som bara vill springa fritt. Låt det inte bli till blask och sörja än på ett tag.
kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar