måndag 12 januari 2015




bild från pinterest


Ok, var i stallet igår och då kommer genast ha begäret tillbaka och jag kan stirra på dessa vackra varelser i timmar och finkamma blocket. Vill ju så gärna ha tillbaka min tid i stallet. Tiden då man inte behövde stressa jämt. Att kunna åka dit när man känner för det och inte bara när det passar. Att rida på upptäcktsfärder som tar timmar för att man red vilse. Att bara vara där och känna sig lugn. Så jag låter er dreggla över denna bild ovan och ni kan inte förneka att den där hästen är riktigt fin och tränset. Jag skulle typ nästan döda för det där tränset. 



Dagarna går och jag som bestämt att jag skulle skriva minst varje dag. Och det gör jag flera gånger, men i huvudet liksom.  Jag har så många resonemang, allvarliga funderingar och fantasiskenande historier. Fast om jag ska vara ärlig så känner jag att min fantasi kanske inte ligger alla i fatet så att säga. Den har ju en förmåga att go bananas så jag låter det mesta stanna där inne än så länge. Och eftersom min son har utnämnt mig till att ha extremt dålig humor så förstår ni att jag asgarvar åt alla mina teorier i det tysta. Men vet ni, man har så roligt som man gör det och jag älskar ju att vara själv så då lär man sig att gilla ens egna skämt. Har tagit sin tid att lära sig den konsten, men väl värda investerande timmar. 

Måndag idag och gud vad trevligt. Dagen då jag lovade mig själv att för miljonte gången starta mitt nya nyttiga liv. Starta ju bra med att jag cykla till jobbet och blev svettig som en gris i min jacka (påminn mig att skippa den tills det blir typ minus tio) och åt kvarg till frukost. So far so good. Men det är här det redan går snett. Efter en och en halvtimme in på Sandras ultranyttigablifitellergrävnerdigliv så stog det kvarlämnade chokladbollar i fika rummet och jag var tvungen att sluka tre på direkten (kunde lika gärna varit tio för det fanns inget stopp, as usual, men kände att jag var tvungen att lämna en kvar för god ton mot resterande arbetskamrater) innan någon såg mig eller innan jag hann ändra mig och inse vad jag lovat mig själv. Fick en smärre ångest och tog två glas vatten för att försöka att ta bort eftersmaken och döva mitt dåliga samvete. Blev sen bjuden på två chokladpraliner och av artighet var jag ju tvungen att säga ja. Cyklar hem och går ut med hundarna för att sen ta åtta marianne och en cola. Jag inser ju att jag har stora problem, men intalar mig att det inte är så farligt eftersom jag ju egentligen inte tycker om Marianne och då räknas det inte lika mycket. Ångesten kommer ännu mer krypande och jag vet att jag nu har fuckat upp denna nyttiga dag och eftersom jag känner mig själv så antar jag att jag kommer att skjuta upp träningen till imorgon, för idag är jag så måndagstrött och då förtjänar jag att slappa, är en av många ursäkter jag kommer att hitta på. 

Mycket fokus på det där med "mitt nya liv", men jag bara blir så sur för hur svårt ska det vara egentligen. EGENTLIGEN! Eftersom jag inte får handla något som helst och är relativt panka att jag inte kan åka och göra något väsentligt så är det enda jag koncentrerar mig på är att den där vågen ska gå neråt istället för uppåt. Och egentligen är det ju inte svårt, säkert lika enkelt som att sno godis från småbarn, men jag antar att det är mitt straff i livet att det för evigt ska blir svårt och att jag för evigt alltid ska få tjata om det där. Ska åka och hämta lillebror nu och mentalt förbereda mig för att träna. Träna är kul, träna är skoj, träna är det bästa du vet å vad jag älskar att träna.




ajöken 






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar