tisdag 19 februari 2013



noa noa


Shit, det är verkligen något med sånna här romantiska kläder i sån där ljussättning som gör att jag faller, faller attans så hårt, så hårt rakt ner i marken av totalt habegär. Vem vill inte se så där lite trolsk och undebar ut? Jag vill, ja vill, ja vill...men hittils har jag inte lyckats trots alla dessa romantiska plagg. Jag har inte den rätta touchen eller är jag inte av det rätta virket. Tror nog mer att jag är en sån där liten ettårskvist eller med det fulare namnet ett litet sly hihi. Betänk att jag menar just sly och inte det ordet som tillkommer med två bokstäver. Kanske någon tycker det ( men det för jag hoppas att ingen tycker om lilla rara mig ) fast det hör liksom inte till den här lilla historien som jag ska berätta utan då får jag dra en helt annan saga. Tillbaka till det lilla sly:et som är så där extremt jobbigt och bryta av för den bara vägrar att bli avbruten. Den är liksom envis och seg fast den ändå vet att den aldrig kommer bli något mer än en liten jobbig kvist. Den kommer aldrig bli så där stor och ståtlig som en ek eller stilig som en björk, den har ju inte det rätta virket så att säga. Den ska nog vara glad ifall den får leva några år innan den brutalt blir avklippt eller nermejad av nån elak slåttermaskin eller liknande. Nää den romantiska stilen måste jag definitivt släppa.


Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar