livet

Undra hur mycket man ska lyckas med idag, eftersom jag på en normal dag fuckar till det rätt mycket så antar jag att denna dagen antingen blir värre eller så händer inget. Jag föredrar det sista, men ibland kan det behövs att bli lite skitigt för att få det bra, om ni förstår vad jag menar.
Det kan behövas lite överraskningar. Finns inget värre än att allt är samma hela tiden. Varken bra eller dåligt utan bara trist. Fast det behövs också, men som sagt inte hela tiden.

Det är nog det jag tycker om med Candy, hela hon är som en överraskning. Man vet aldrig hur ridturen ska sluta, man kan lika väl komma tillbaks till stallet utan häst eller så har hon skött sig så perfekt att hela hjärtat blir varmt.

Och barnen är ju ingen ide att prata om, dom är ju fulla av spontanitet och bus. Så ingen dag är ju den andra lik. Fast det är ju det som är charmen, charmen med livet. Att ingen dag behöver vara den andra lik. Vi ska inte gå på repeat utan framåt. Söka det man blir lycklig av och inte söka lyckan.

Jag är ju lättroad och blir lycklig av allt möjligt, litet som stort och så är jag ju också extremt matrialistisk så jag är nöjd med livet just nu. Visserligen kan allt bli bättre, helt klart, men jag lever i nuet. Jag ältar inte gammal historia eller tänker på mitt liv om tio år. Shit, jag är ju snart trettio om nån månad så livet går tillräckligt fort ändå.

Jag har ju satt upp tre stolpar i mitt liv som skulle ske innan jag fyllde trettio och en har jag faktis skippat, en är på g och den sista kan ske när som helst. Känns som om man kan ta på dom nu fast ändå inte. Bara att kämpa vidare as usual.

Har lyckats att promenera två morgonar i rad med start på 06.00. Bra gjort att jag äntligen kommit igång igen, men förkylning vägrar att släppa kroppen så jag gör lugnare tempo.


Trevlig fredag