onsdag 18 augusti 2010

Jag är inte den sortens människa som pratar eller visar alltför mycket känslor. När någon gråter vill jag nog helst gå och gräva ner mig...jag vet att det är ett fult drag hos mig, men jag klarar inte av det. Jag vill ju så gärna trösta och vara snäll, men det är som hela kroppen blir förstelnad. Det kan verka som jag inte bryr mig, men jag lovar att jag gör det inombords...jag bryr mig mycket.

Så nu när allt detta hänt så känns det förjäkligt, men för att klara av vardagen måste jag tänka på annat. Jag kan inte tänka på det hemska för då kommer det så mycket upp och då är det kört. Jag lever helst mitt liv i en bubbla. Läser inga kvällstidningar, kollar inte på några dramor och håller mig nog rätt utanför det sociala livet för att slippa höra om allt som håller på i världen där utanför.

Så därför mina medmänniskor så lever jag i min egna värld där inget skit kommer in eller ut. Det funkar för tillfället, men alltid är det något/någon som försöker förstöra den. Visst är det fegt, väldigt fegt, men så är det och så är jag.

Men ändå tänker jag på dej och känner sån sorg över att du inte fick leva klart ditt liv och se ditt barn växa upp, men jag lovar dig att jag ska titta till han lite extra åt dig...

5 kommentarer:

  1. Ååh Sandra, du skriver så fint och bra! Ni Bergströmare är så underbart snälla. Jag önskar så att det fanns fler som er. Jag hör aldrig Jonas säga ett ont ord om någon. De få gånger han har gjort det som jag hört kan jag nog räkna på mina två händer. Jag hoppas innerligt att jag med kan få bli en Bergström en dag! :) Det som hänt är fruktansvärt tragiskt. Blir så ledsen när jag tänker på H. Jag ska med försöka titta till honom lite extra, även fast jag inte träffar han så jätte ofta! Kramar

    SvaraRadera
  2. Tack! Du bara MÅSTE bli en Bergströmare. Ja trivs så bra med dig å så vill jag ju gå på bröllop...Jonas är ju snällareän snällaste. Riktigt så är ju inte jag, tyvärr.

    Ja visst känns det orättvist...

    kram på dej!

    SvaraRadera
  3. Detsamma! :) Jag vill med gå på bröllop. Vore ju extra trevligt med mitt egna. haha. :) Men jag har sagt till Jonas att han måste va ute i tid om han någonsin kommmer på dessa tankar, för är det någon gång jag ska va smal så är det då! haha. ;)
    Så vitt jag vet så är du lika snäll du! :)
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Jag är likadan. Men man behöver inte säga nåt för att bry sig. De räcker att bara finnas där. Kanske bara åka dit och finnas där! Jag är gudmor till H och har lovat i en kyrka att speciellt finnas där om mamma eller pappa inte finns. Jag har varit världens sämsta gudmor. Men hans finns ju kvar och det är de iaf inte försent och ändra på!

    SvaraRadera
  5. Alexandra: Du har kämparglöd och lyckas nog komma i form utan bröllop.

    Anna: Skönt att det finns fler. Det är aldrig försent som sagt var.

    Kram å ta hand om er

    SvaraRadera