torsdag 19 augusti 2010

Ja ni...hur ska man kunna att skriva om saker man vill ha, saker man gjort och hur livet är bra när man ständigt påminns om hur snabbt det kan glida en ur händerna...Jag menar ena dagen finns man här andra dagen är man borta...Jag är inte rädd för att dö, men extermt rädd att jag ska göra det. Smärtan kan jag ta, men inte smärtan att veta att jag aldrig mer får se mina barn..det skrämmer mig, det förföljer mig och gör mig totalt handlingsförlamad.

Men samtidigt kan man ju inte gå och tänka på det hela livet för då är det ju inget liv. Man ska leva sitt liv som man vill och inte som andra tycker att man ska. Strunta i att gräsmattan är 30 cm lång, att man har 10 kilos övervikt eller man uppfattas som en blåst människa...Men det är svårt, så himla svårt. Svårt att inte ta åt sig även fast ingen sagt något, svårt att förstå att man duger som man är, svårt att vara NÖJD med det man har.

Men livet ska inte vara lätt för då ser vi väl inte glädjen av det lilla...det där som att man har tre friska barn, en undebar familj och vänner som bryr sig. Allt annat är egentligen oväsentligt fast man måste ju fylla sitt liv med innehåll och då kan det vara kul med mindre viktiga saker som inredning, mode och what ever. Och nu ska jag ut drömma om allt fint jag vill ha eller göra för det berikar mitt liv och det ger mig ett inre lugn...ett lugn som jag känner jag måste ha för att komma vidare.

Så ni som läser detta, ta hand om er och erat liv, det är värdefullt och kommer inte igen, fyll det med det ni älskar så det nästan spricker då vet ni att ni kommer långt....

Kram

2 kommentarer:

  1. Kärehjärtanes! Ibland känns det som att du har hoppat in i mitt huvud å skriver utifrån mina tankar. Jag är en riktig tänkare. Tänker allt för mkt på döden m.m. Jonas blir tokig på mig! Han säger till mig att jag inte kan gå å tänka på sådant. Men för min del är det lättare sagt än gjort att sluta tänka! Jaja, sådan är jag! En riktig tänkare, TYVÄRR!! Att få Wilda gjorde mig ju inte mindre orolig och tankefull. :P Kramar

    SvaraRadera
  2. Ja visst är det hemskt....hatar det. Mitt tips är att tänka på nåt kul då brukar jag glömma bort det. Så ju mer ytligt jag tänker desto "gladare " blir jag..kram

    SvaraRadera