Igår var jag så hurtig och sa att jag skulle foga kaklet, men efter jag bytt om och var laddad och klar så återkom ju det där fenomenet att jag inte hade alla grejjer hemma. Blir så arg!..på mig själv eftersom det alltid blir så här. Så då började jag att bygga mina "återvinningslådor" istället. Och det är här min dumsnålhet kommer in. Ska ha tre eller fyra stora lådor i skafferiet för pantflaskor, papper och glas ( jag tar sönder x antal glas i månaden har gjort det i så många år att jag orkar inte bli arg på mig själv längre) och tänkte köpa plåttunnor från ikea, men de kosta nog ungefär tvåhundra kronor styck och kände att jag hade inte lust att köpa det nu.
Så då kom jag på att jag gör egna....smart...tänkte inte på att hjulen kostade 120 kr per låda. Så då kunde jag lika gärna köpt de där tunnorna....grrr.
Gjorde nästan två lådor igår kväll, men blev avbruten av en man i morgonrock, som såg ut som han hade suttit inlåst i en grotta i tusen år och såg ljuset för första gången och skärpet var knutet typ under armhålorna och från en annan morgonrock. Först skrämde han nästan ihjäl mig, sen garva jag nog nästan ihjäl mig...Haha skulle tagit ett kort...Anledningen till att han gick ut till mig i garaget mitt i natten var ju tyvärr inte för att hålla mig sällskap utan för att Lowe vaknat.
Han var inte riktigt sig själv, skrek och kasta sig bakåt ideligen, men efter en halvtimme så somna han lungt i mammas famn. Hatar när dom beter sig konstigt för jag blir livrädd att det är något allvarligt fel som har hänt, men som tur var så ordna allt sig så jag kunde pusta ut.
Idag har Lowe gått länge på dagis och det är med ångest i bröstet som jag lämnar han på dagis varje dag. Usch! jag vill ha han för mig själv... Är det så att man blir värre för varje barn man får eller är det bara jag som tycker det? Hade jag haft ett riktigt jobb att gå till kanske det hade lättare, men att bara gå hem och vara barnfri känns så jäkla fel. Kan inte njuta av det.
Så jag och Zmilla begav oss ut på Hammarnäset för en kombinerad power walk och lydnadspromenad i en timme och sen målning av en låda och senare upp till Forsvik och gjorde ordning på firmapapper och nu har Tenny förhoppningsvis hämtat barnen så då kan jag slappna av lite. Det är inte så att jag inte tycker om dagiset...tvärtom jag tycker att de är jättebra och är så nöjd, men det är den där mammakänslan som spökar.
Nu ska jag ut och leta efter inspiration till mitt skafferi. Har massor redan i hjärnan och på papper, men man kan aldrig få för mycket. Hoppas att jag hinner börja på en skylt ikväll iallafall.
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar